Way back into love.
I've been living with a shadow overhead
I've been sleeping with a cloud above my bed
I've been lonely for so long
Trapped in the past I just can't seem to move on
I've been hiding all my hopes and dreams away
Just in case I ever need them again someday
I've been setting aside time
to clear a little space in the corners of my mind
All I wanna do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
I've been watching but the stars refuse to shine
I've been searching but I just don't see the signs
I know that it's out there
There's gotta be something for my soul somewhere
I've been looking for someone to shed some light
Not somebody just to get me through the night
I could use some direction
and I'm open to your suggestions
All I wanna do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart again
I guess I'm hoping that you'll be there for me in the end.
There are moments when I dont know if it´s real
or if anybody feels the way I feel
I need inspiration, not just another negotiation
All I want to do is find a way back into love
I cant make it through without a way back into love
and If I open my heart to you
Im hopin you'll show me what to do
and if you help me to start again
you know that I'll be there for you in the end.
Att vara eller inte vara.. lycklig!
ÄVEN OM DET ÄR FÖRSENT ATT RÄDDA TRASIGA SJÄLAR, KAN MAN ÄNDÅ GE DEM ETT PLÅSTER.
Kärlek, känslor, att tycka om någon. Det är det mest underbaraste men kan också vara det hemskaste som finns. Varför är människan så negativ? Varför är det är lättare att tro på en lögn, än att godta en sanning? För visst är det ofta så att vad som än händer i ens liv så hoppas man väl oftast på det bästa men förbereder sig på det värsta? Vad det än gäller. Varför faller man så lätt tillbaka i vissa mönster. Vad det än gäller. Kärleken. Det kanske bara krävs ett leende, ett telefonsamtal och man är genast tillbaka på ruta ett. Vilken OFATTBAR KRAFT kärleken har över en, på både gott och ont.
En kär vän sa till mig tidigare i veckan, att det är bra att drömma. Man skall ha både små och stora drömmar.
För då vet man iallafall vad man söker. Vad man vill ha ut, utav livet? Vad man behöver för att bli lycklig!
Vågar man inget vinner man väl heller inget? Men hur mycket ska man orka satsa utan att själv få
nått tillbaka, när är det okej att få nog? Att inte orka mera. Att helt enkelt ge upp? Får man det?
Undersökningar visar att den största källan till depressioner bland gifta, är att vara just gift.
Och bland ogifta är det att vara singel, då undrar man ju vad vi håller på med.
Vill man inte innerst inne vara lycklig? Blir människan aldrig nöjd?
Smärta färdas genom kroppen med en fart av 384km/sekund. Inte konstigt att man ibland både fysiskt och psykiskt kan känna sig helt förlamad. Det är den värsta upplevelsen man kan vara med om. Att känna sån ofattbar smärta, så att man inte känner någonting alls. Man känner sig helt tom. Det är läskigt. När någon sårar en på det sättet så tar de kontroll över en. Förlåter man dem inte behåller dom den makten. Dom äter upp en, sakta men säkert. Tiden må läka alla sår, men ärren sitter kvar. Fast man ska inte se det som en negativ sak. Allt man är med om i livet skapar ju den man är. Hade detta inte hänt mig, hade jag inte vart den jag är idag, hade inte gjort samma saker jag gör idag, hade inte vart så ledsen som jag kanske är idag, fast heller inte så lycklig.
Nångång måste man välja. Att stå kvar eller att gå vidare. Med många misstag och tillbakablickar bakåt får man till slut nog. Man släpper taget. På ett eller annat sätt. Man går vidare med sitt liv. För man har inget annat val. Man ser ljuset igen, eller iallafall en skymt av det. Man ser ljuset där nya kapitel väntar. Där kanske resten av ens liv finns.
MAN FÖRLÅTER. För man orkar inte annat.
Försvinn. Låt mig andas igen. Snälla försvinn.
Go your own way
Ett gott omdöme kommer av erfarenhet, och erfarenheten - den får man på grund av dåligt omdöme. Man lär sig av sina misstag sägs det och under årens lopp blir man visare. Men är inte ålder ett högt pris att betala för mognad?
Läste idag att ju längre en männsika får lov att vara barn, ju äldre blir hon. Man rusar fram längs livets bana utan att ens titta sig omkring. Man har alltid bråttom, stressar till något, varför? Man bryr sig heller inte om tiden förräns den redan gått. Man längtar när man är ung efter att bara bli äldre, och när man väl är gammal vill man bara vara ung igen. Man ser inte att varje ålder har sina fördelar, man upptäcker allt för sent.
Man känner press från olika håll att hålla standard i livet. Att gå i de normalas tecken. Följa de normala spåren. Inte avvika från genomsnittet. Jag hatar allt normalt, alla medel, allt som man inte "får" vara.
Jag är en avvikare och en väldigt stolt sådan. Det är lätt att säga att man inte skall bry sig om vad andra människor tycker och tänker om en. Klart man bryr sig. Fast till slut blir jag mest förbannad. Ingen känner mig bättre än mig själv, och vet vem jag är. Så till slut gäller bara en sak, att tro på mig själv, även om ingen annan gör det. Tro på dig! Gör saker för dig skull. För ingen annan lär göra dig lycklig.
Sanningen är enkel, du lever bara en gång. Vad får du ut av att vara andra till lags, hellre än dig själv. Det spelar ingen roll vad männsikor säger om dig, folk kommer aldrig sluta prata eller tycka saker. Vissa har inget bättre för sig än att blanda sig i andras angelägenheter. Det som spelar roll är vad du lyssnar till.
Det sägs att vi alla föds som orginal, men hur kommer det sig då att så många dör som kopior?
Salta Popcorn
Ni vet hur det kan kännas ibland, när man har för mycket saker att göra, när man är trött, när man bara inte står ut längre med att vissa personer inte kan lämna en ifred, när man fått nog av allt och tror man inte skall orka mer utan bara vill rymma bort ett tag, försvinna iväg och ha lite semester. Men då händer det nått, man hittar nån som ger en hopp. Man vet inte nått om hur det kommer gå eller om det kommer fungera. Men man hoppas igen och det är det MEST underbara i världen. Han är den mest underbara i världen. Så som man hoppas, tänker på och längtar efter, konstant, hela tiden. Man orkar plötsligt 100 gånger mer, står ut med 100 gånger mer småssaker. Man funderar inte på skitsaker längre, utan på saker som betyder nått, på alla personer som betyder nått. På möjligheter, på livet, på honom. Tänk vad lite hopp kan göra.
Just nu kan jag inte tänka på annat än salta popcorn och den finaste som finns <3
Vaccin, antikuk.
Vad fan gör man när man är så sugen att man inte vet vart man
skall ta vägen längre och den man knullar med är 12 mil bort?
En "tablutt" då och då som håller i sig, 4-6 timmar.
Jag menar inte att jag vill vara kåtfri hela livet ut, nej fy det vill jag VERKLIGEN inte.
Kanske ibland en vecka, när man inte hinner "samlagera" så mycket som man känner att man behöver.
När man helt enkelt känner att man inte orkar vara kåt längre, när alla SJ:s gratiskuponger i knullrabattshäftet
har tagit slut? (Finns det ett sånt undrar du, nej med det BORDE göra det svarar jag då!)
Jag ska uppfinna vaccinet: "ANTIKUK, medlet som du kan ta när du helt enkelt inte orkar vara kåt längre!"
Ursäkta mig, men ibland vill man bara knulla! Förlåt gud för att jag är så fuktig.