Charlotta

Idag har jag sett nått så gulligt. Jag var och handlade på Pa:s, köpte jordgubbar och grädde (mitt ansvarsområde inför festandet imorrn). När jag kommer ut på parkeringen och går fram till bilen, kommer en kille springandes rakt in i mig. " - Ursäkta mig men den gamla damen där borta glömde sin drickaback! " Så sprang han bort till en liten tant lite längre bort, knackade på sidorutan och hämtade sedan backen, som lilla tanten glömt under kundvagnen! Vilken hjälte, det var bara en vit springare som fattades!

Lilla tanten tackade honom ömt med en klapp på kinden! Dagens goda gärning. Han var en hjälte. Hjälten är en utav stans "coola och tuffa" killar, han som egentligen inte blir generad av nånting, han som bara tydligen är så cool och han som alla löd minsta vinken av i gymnasiet. Han som är så snygg så han kan få vad och vem han vill, och han vet om det! Egentligen hatar jag sånt, snobbiga männsikor som tror dom är bättre än alla andra och får allt på ett silverfat eller så fort dom visslar. Men när jag såg honom le mot den lilla tanten på parkeringen så smälte mina fördomar lite. Och jag skällde på mig själv inombords för att man ska inte vara så snabb med att dömma folk. 

Såg honom senare på stan och han log i hemlighet mot mig! Hans hemlighet är säker med mig! Att han egentligen innanför allt det där tuffa och hårda, är alldeles mjuk och fin!